|
|
Vin eller vinäger? Sufiers grundläggande begrepp – del
Sufi berättelser, hänvisningar till Sufism och sufi citat, speciellt från Rumi, återfinns ofta i humanistisk och transpersonell psykologisk litteratur. Emellertid är de tagna ur sitt sammanhang och den grundläggande undervisningen som ligger bakom deras användning presenteras inte. Resultatet är en trevlig men ytlig uppskattning som saknar grund för någon verklig djup förståelse. Sådan användning är intellektuellt underhållande men också vilseledande. Sufismen är "stark medicin" inte förenkling av utdragna berättelser och läsare bör vara utbildad om källan. Sufism har lämnat tusentals volymer av poesi och prosa över en 1400 - års period och utdrag av några rader gör inte rättvisa åt de bakomliggande förhållandena. All skriveri om sufism är paradoxal, för en grundläggande lektion i sufism är att ord förmedlar inte och kan inte förmedla innebörden.1 Ord är bara tecken för saker, de är inte saken själv. Till exempel att läsa en väg skylt där det står "Paris" är helt annorlunda än den faktiska upplevelsen av att vara i Paris. Om du är extremt törstig, försök att skriva ordet "vatten" på ett papper och se hur väl det släcker din törst. Den törstig person behöver riktigt vatten. Sufism kan endast läras genom erfarenhet, inte genom idéer, ord eller andras böcker. Ord är sanningens slöjor. Akademisk analys av sufism är som att försöka lära sig att simma genom att analysera neuroelektriska impulser till musklerna under simning. Vi lär oss ingenting om hur man simmar. En mer subtil undersökning av en ofta upprepade Rumi berättelse illustrerar detta, liksom kontrasten mellan accepterande av kulturella konstruktioner och friheten att släppa sådana jordiska tillbehör som är en integrerad del av sufism vägen. I berättelsen får en salek (sanningssökare) veta av sin sufimästare att han ska ta med sig en flaska vin till honom. Saleken är rädd för att stadsborna kommer attackera honom när de ser honom, en förmodlad hängiven muslim komma genom staden med en flaska vin. Likväl säger mästaren till honom att ta med vinet. Den ängsliga salek köper vinet och mycket riktigt attackerar stadsborna honom, först verbalt och sedan fysiskt. I det läget går flaskan sönder och visar sig innehålla vinäger inte vin, och saleken "räddas" från stadsborna men skäms inför sin mästare.2 Berättelsen liksom andra sanna sufi berättelser är skriven med sufismens gamla tekniska vokabulär utvecklad på åttahundra talet och kan tolkas på många nivåer. Liksom en verklig sufi historia kan den anses mytisk eftersom den har den symboliska funktion att "upptäcka" och avslöja bandet mellan människa och det heliga. På ett enkelt litterär nivå kan det översättas som en berättelse om hur saker och ting är inte vad de verkar vara; eller som en berättelse om ett mindre mirakel som sufimästaren utfört i samma klass som den bibliska berättelsen där Jesus förvandlar vatten till vin. På en annan nivå kan psykoterapeuter märka detta som ett exempel på en självtillfredsställande profetia. En neuropsykolog kan framföra att rädslan omvandlade vinet till vinäger genom att utlösa binjuren utsöndring som höjde kroppstemperaturen. Med flaskan hållen nära och de kända fenomet av temperaturens inverkan på vin skulle saleks egen fysiologisk reaktion har vänt vinet till vinäger. Sådana förklaringar tillfredsställer de flesta människorna men alla är mycket otillräckliga. För att uppnå det önskade målet, att förenas med den Älskade, är det nödvändigt att Sslek blir ren, släpper jordiska tillbehör och ta bort de slöjor som täcker kunskap och förhindra en från att se sanningen. Att förlora sig själv i den Älskade kräver fullständig frihet från kulturella begränsningar. Saleks lag är Guds lag, lärd genom individuell erfarenhet, inte genom ord eller andras påbud. Sufismens väg är profeternas väg, och profeterna är i de bägge heliga böckerna Koranen och Bibeln mycket tydliga och specifika i förklaring av nödvändigheten av att släppa alla familjära, kulturella och sociala band för att följa profeten, vare sig profeten är Jesus eller Muhammed. Den heliga Koranen säger i sura 9:24:"Säg: Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni ororar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem- [om allt detta] står ert hjärta närmare än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Gud ger Sin vilja till känna, Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad." Den heliga Bibeln säger i Matteus 10:35-37: "Ty jag har kommit att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk ska bli hans fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig , han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig." Sura säger 39:29:"Gud framställer [denna] liknelse: [Här är två män]- den ene har fler herrar som tvistar sinsemellan, och den andre beror av en enda herre. Är ders villkor jämförbara? [Nej]- Gud ske lov!- men de flesta [människor] inser inte detta." Matteus 24 och Lukas 16:13 anger följande:"Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. " 1. Molana Shah Maghsoud Sadegh Angha, Dawn (Lanham, MD: University Press of America, 1989) s.30. 2. Jalalu’ddin Rumi, The Mathnavi of Jalalu’ddin Rumi (Cambridge: E.J.W. Gibb Memorial Trust, 1926) 3. Molana Shah Maghsoud Sadegh Angha, Al Rasa’el (Lanham, MD: University Press of America, 1987) s.18. |